Ursprunget till PCBA (Printed Circuit Board Assembly) kan spåras tillbaka till övergången av tidiga elektroniska enheter från "punkt-till-punktledningar" till "modulära kretsar." I början av 1900-talets-elektroniska enheter förlitade sig kretsar främst på direkta trådanslutningar mellan komponenter. Denna metod var inte bara strukturellt lös utan hade också låg tillförlitlighet. Med utvecklingen av komplexa elektroniska system som radio och radar började man experimentera med att använda fasta substrat för att stödja kretsstrukturer; detta var prototypen av PCB. På 1940- och 50-talen hade PCB mognat, och processerna för etsning av kopparfoliekretsar och isolerande substrat blev utbredda, vilket lade grunden för den efterföljande bildandet av PCBA.
PCBA uppstod med utvecklingen av automatiserad lödning och elektronisk monteringsteknik. När elektroniska produkter flyttade från laboratoriet till industriell produktion var PCB enbart otillräckligt; det var också nödvändigt att effektivt och stabilt montera komponenter som motstånd, kondensatorer och integrerade kretsar på kortet. Således utvecklades SMT (Surface Mount Technology) och THT (Through Hole Technology) gradvis. Införandet av SMT, i synnerhet, gjorde det möjligt för automatiserade placeringsmaskiner att slutföra komponentinstallation med hög hastighet och hög precision, vilket avsevärt förbättrade produktionseffektiviteten och markerade PCBA som standardformen för modern elektronisk tillverkning.
